Kapitel 58
När Caroline våren 1994 hade träffat sin blivande man Lasse tyckte Osama att hon var otrogen. Hon var ju hans! En dag stod han och väntade vid hennes port. Han var väldigt arg, sa elaka saker och knuffade in henne i ett taggigt buskage. Caroline blev förvånad. Osama hade aldrig tidigare burit hand på henne.
Några veckor senare ringde han och råkade få tala med Lasse. Osama sa att han ville träffa lilla Lovisa i helgen. Det var emellertid inte hans helg, så Lasse sa nej. "Kom ut på gatan så ska jag döda dig din djävel", sa Osama.
Helgen därpå var Lovisa hos Osama. När hon kom hem igen upptäckte Caroline att någon hade tagit hål i hennes öron med hjälp av nål och sytråd. Nålen hade förts genom öronsnibbarna tre gånger och hålen var variga. Lovisa berättade att det hade runnit blod och gjort väldigt ont när pappa höll fast hennes huvud och Noha gjorde hålen. Efter den händelsen ville hon inte åka dit igen.
Under en period fick Caroline och Lasse ta emot fem, sex samtal per dag utan att någon gav sig till känna i luren. Arabisk musik hördes emellertid i bakgrunden.
När umgänget upphörde slutade Osama betala underhåll. Caroline anmälde det till Försäkringskassan. Han blev arg och när de möttes på torget i Nyköping nästa gång slog han utan förvarning till henne med knuten hand på höger kind. Varför hade hon anmält honom? Nu hade han ju fått en skuld till Försäkringskassan också.
Caroline avstod från att söka läkare men anmälde misshandeln till polisen.
Osama nekade. Han hade minsann aldrig slagit Caroline och definitivt inte hotat Lasse. När det gällde sytråden i Lovisas öron skyllde han helt på sin fru. Han sa att det är tradition i Libanon att göra på det viset. Alla småflickor där har hål i öronen. Lilla Lovisa var för övrigt stolt över hålen, sa han.
Noha förhördes och bjöd på samma version. Hon hade inte haft en tanke på att det kunde vara olagligt. Det var dessutom Lovisa som ville att hon skulle göra det.
Nyköpings tingsrätt dömde Osama till 100 dagsböter á 60 kronor för ringa misshandel och olaga hot. Hans kriminalregister fylldes därmed på med ännu en dom. Men även den är borta nu.
Osama tror att han fick besöksförbud den gången. Han är klart förvirrad över den svenska rättvisan.
– Det var väl för att han slog mig i så fall, säger Caroline. Han lappade till mig i ansiktet och hotade Lasse. Men han har aldrig någonsin förföljt mig. Lasse såg honom sitta i sin bil utanför vårt hem några gånger, men jag har aldrig känt mig rädd för Osama. Inte ens när han knuffade in mig i busken. Och jag har definitivt aldrig varit gömd som Maggan brukar påstå.
Osama har aldrig, hur mycket han än högaktar sin fru, kunnat glömma Caroline. Sist de sågs på stan fick han hjärtklappning.
– Hon är en jättefin tjej, säger han.
– Varför övergav du henne då?
– Jag var hela tiden rädd för att hon skulle göra slut. Jag var bränd efter Maggie och trodde att alla svenska kvinnor var som hon. Så fort jag vände ryggen till sprang hon till en annan karl. Jag vet inte varför. Nu får det vara som det är. Caroline är gift och har familj. Jag vill inte förstöra.
Lovisa har hunnit fylla 17 år. Hon är otroligt vacker, säger Osama.
– Hon heter Osamadotter, påpekar han och ser både stolt och glad ut. Han har ingen umgängesrätt och har inte träffat henne på länge. Han vet inte vad som gäller och vad han möjligen ska kunna göra åt saken. Han slogs som ett djur för att få umgängesrätt med Sara och misslyckades. Det var ingen idé. Det skulle antagligen inte vara någon idé med Lovisa heller, resonerade han.
– Jag vill aldrig gå igenom en sådan vårdnadsutredning med polis och advokater igen.
Osama har på senare år stött ihop med Lovisa några gånger.
– Första gången var på Röda Korset i Brandkärrsområdet där de säljer begagnade möbler. Min kompis Omar såg henne. "Känner du igen henne", frågade han. "Ja, det är Lovisa, min dotter." Vi tittade på varandra lite blygt under lugg så där. "Gå och hälsa på henne", sa Omar. "Säg att du är hennes pappa." Jag vågade inte. De kanske anmäler mig för något, tänkte jag.
– Andra gången var på min sons skolavslutning. Ungdomarna hade fest. Jag och en kompis ville gå in och kolla att de inte hade alkohol och cigaretter. Plötsligt möttes vi i trappan, hon och jag. Vi bara stod där öga mot öga med varandra. Men jag vågade inte snacka med henne. Jag vet inte om hon vet vem jag är. Jag är rädd att Caroline ska anmäla mig. Jag vet inte om jag har besöksförbud.
Tredje gången de sågs var på stan. Osama skulle svänga med bilen och Lovisa kom gåendes på trottoaren med en kompis.
– Åh, där är min dotter, tänkte jag. Jag vred huvudet och hon tittade också. Då sa min son att han hade henne e-postadress. Jag skrev och frågade om hon ville ha kontakt men hon sa nej.
Caroline förstår Lovisa.
– Han tog inte kontakt på alla år. Nu får han inte. Hon har byggt upp ett eget liv. Vi är en familj nu. Någon har skrivit en bok om hennes riktiga pappa. Det är ett helvete för henne.
– Jag älskar min dotter, säger Osama. Jag älskar båda mina döttrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar