Kapitel 42
Med Luis kom en ny typ av barnuppfostran att gälla hemma hos Mia. Dagispersonalen och socialtjänsten uppfattade Luis som gränssättande men han var kanhända lite väl hård. Den då sexårige Michael drabbades värst. Speciellt som han också försökte skydda sin då treåriga lillasyster Sara.
Mia hade ensam vårdnad om båda barnen. Levi och Marie-Louise kunde bara hjälplösa stå och se på när Michael stod i sitt fönster och grät för att han var inlåst och inte fick komma ut.
– Marie-Louise och pappa hade ju flyttat närmare så att vi skulle kunna ses mer, säger Michael och minns dagen då de flyttade in.
– Jag fick inte gå ut. Mamma låste in mig på mitt rum. Jag satt där och grät och såg dem nere på gården.
Relationen blev ännu frostigare sedan Luis den 11 april 1989 hade fått sluta på städfirman. Efter den dagen tycks han för övrigt inte ha arbetat mer.
– Luis tyckte inte om oss, konstaterar Levi. Han bröt kontakten när jag skickade hem honom från jobbet och sa att han inte fick komma tillbaka.
I Gömda framställs Luis som en blond och trygg, harmlös och helyllesvensk man från Norrland.
– Men det var han inte, säger Marie-Louise. Han var en väldigt stark, dominant och styrande person. Jag lyckades aldrig komma honom inpå livet. Man försökte prata och vara trevlig men det hjälpte liksom inte. Det var väl därför ingen kunde jobba med honom heller.
Marie-Louise menar att många av flyktingarna i Oxelösund fungerade på ungefär samma sätt när det gällde kvinnor. Som chef gjorde hon bäst i att hålla sig undan. Kvinnliga chefer fanns helt enkelt inte i deras värld. Undra på att många flickvänner behandlades illa.
– Jag hade för min del aldrig accepterat det, säger Marie-Louise bestämt. Men de var ju så snygga de där killarna, om man gillar brunögda grabbar. Många tjejer föll för det. Luis var väldigt hetsig i humöret. Han kunde lätt brusa upp och fräsa till.
– Men arbetar gör de, säger Levi.
– Som jag upplevde det, så var Luis den farligaste mannen Maggan någonsin var tillsammans med, säger Lena.
Marie-Louise och Levi håller med.
Lena fortsätter:
– Han var väldigt otrevlig mot barnen och hotade både Sara och Micke. Som bestraffning låste han in dem i varsitt rum. Micke var förtvivlad när han inte fick komma in till sin lillasyster. Marie-Louise och Levi hämtade honom flera gånger. Och jag hämtade Sara. Luis kunde inte handskas med situationen i hemmet. Han hade ett galet fruntimmer därhemma och två ungar som skrek hela tiden. De ville ju inte vara hos sin mamma.
Michael blir ännu upprörd av tanken på den man som under några år var hans styvfar.
– Han var ett jävla bekymmer, säger han. Rakt av! Och det är han fortfarande. Luis ställer bara till bråk och bekymmer. Sånt är läget.
Som en direkt följd av Luis närvaro i hemmet uppstod en slags konkurrens mellan familjerna. Mia tappade allt mer greppet om sina barn och försökte köpa dem med prylar. Vid ett tillfälle hade Levi lovat Michael en cykel så snart han hade lärt sig klockan. Då gick Mia och köpte honom en större och finare cykel utan motprestation.
Michael blir irriterad vid minnet.
– Hon ställde bara till det, klagar han. Jag jobbade ju som sjutton med att lära mig klockan. Men sedan jag väl fått cykeln hade jag ju ingen anledning att anstränga mig mer.
Michael förklarar att han trivdes bäst hos Marie-Louise och Levi. Deras liv var visserligen ett enda rullande företag som de jobbade med dygnet runt.
– Men vi hade ändå alltid tid för varandra, konstaterar han. Mi och pappa ställde dessutom alltid upp för mamma. När hennes karlar var arbetslösa fick de alltid jobb.
Den något frostbitna relationen mellan familjerna kulminerade onsdagen den 2 augusti 1989 i det som Marie-Louise och Levi kallar Den Stora Skrällen i Oxelösund.
Helgen innan hade hon varit på besök hos släktingar i Norrland medan han och Michael var ensamma hemma. Michael hade kommit till dem den 9 juni och skulle inte hem till Mia igen förrän den 31 juli.
– Maggan ringde på söndagskvällen den 30 juli och sa att Micke skulle komma hem, berättar Marie-Louise. Michael började gråta. Levi undrade varför hon ringde och bråkade med honom. De hade ju redan kommit överens om att han skulle lämnas nästa dag.
– Nu ska det bli ordning på umgänget, sa Mia. Hädanefter får du bara ha honom varannan helg.
Nästa morgon lämnade Levi Michael på dagis där Mia skulle hämta honom några timmar senare.
På tisdagen skulle Levi lämna något som Michael hade glömt. Han svängde in till dagiset men fick veta att sonen var sjuk. Då åkte han i stället bort mot Höjdgatan.
– Det skulle jag nog inte ha gjort, säger Levi.
Det blev bråk. Luis kom ut ur radhuset med lille Dennis på armen.
– Han var arg som ett bi, hytte med näven, skrek de hemskaste saker åt mig. Jag vände och gick ut genom grinden. Där stannade jag och sa åt honom att komma dit han också så att vi kunde snacka om saken. Det vågade han förstås inte.
Michael öppnade dörren, hörde alltihop och började gråta. "Pappa, jag vill följa med dig! Jag vill följa med dig!" Skrek han.
– Då kom Maggan och slet in honom varpå Luis låste dörren utifrån med nyckel. Allt för att han inte skulle kunna komma ut igen.
Levi var rejält upprörd. Det förstod Marie-Louise när hon talade med honom i telefonen samma kväll. Ja, så upprörd var han, att han till och med grät.
– Där stod Luis och skrek från insidan av gården medan Levi skrek från utsidan, säger Marie-Louise. Det var ett väldigt liv. Levi är ju inte heller så lätt att tas med när han blir upprörd. Jag bestämde mig för att resa hem igen redan nästa morgon. Jag kunde ju inte lämna Levi ensam med den där röran.
På onsdagsmorgonen åkte Levi tillbaka till Höjdgatan. Mia och Luis öppnade först inte dörren, men sedan Levi lämnat tomten och ställt sig utanför grinden kom Luis ut och låste ytterdörren efter sig. Okvädningsorden haglade över Levi som bland annat fick finna sig i att kallas gris. "Jag vill inte prata med dig", sa han. "Jag vill prata med Maggan. Och håller du på likadant med Osama så förstår jag att han är arg på dig. Om jag fick bestämma, skulle du få en enkel biljett hem till Chile."
Klockan 14.30 samma dag hade Mia tagit sig till polisstationen i Oxelösund där hon anmälde både Levi och Osama för olaga hot och ofredande. Hon berättade i anmälan att hon hade tre barn med tre män och om sina tidigare (numera försvunna) anmälningar mot Osama. Nu var emellertid Levi lika förkastlig som Osama.
Polisaspirant Anders Lantz antecknade att Levi, enligt Mia, på senare tid upprepade gånger och senast söndagen den 30 juli hade ringt och hotat Mia och familjen med uttryck som "du skall akta dig", "du skall nog råka illa ut" och "hämnden är ljuv". Såväl Levi som Osama ska dessutom upprepade gånger ha hotat såväl Mia som Sara till livet. Osama hade även hotat ta Sara till Libanon.
Mia berättade vidare att Luis vid flera tillfällen hade blivit hotad och vid ett tillfälle misshandlad. Levi skulle också ha kallat Luis svartskalle och sagt att han och Osama skulle skaffa en enkel biljett till Chile åt honom.
Från måndagen den 31 juli till onsdagen den 2 augusti hade både Levi och Osama vid upprepade tillfällen åkt runt i kvarteren kring Mias bostad, sa hon. Levi hade visslat och skrikit att Michael skulle komma ut. Vid flera tillfällen hade han bara tagit sonen och åkt iväg när han varit på gården och lekt.
Mia menade att hon därför inte vågade släppa ut sina barn på gården och att hon kände sig mycket rädd för både Levi och Osama. Speciellt var hon rädd för att de skulle göra barnen illa. Sara hade redan tagit skada av det hela. Hon var rädd för alla mörkhåriga män, skrev polisaspirant Anders Lantz och fortsatte:
”Dottern Sara går hos barnpsykolog, sedan hon blev vittne till misshandeln av Luis, och lever i ständig skräck för fadern.”
Chefsåklagare Anders Öjert lade emellertid omgående ned utredningen med motiveringen att brott inte kunde styrkas.
Levi blir chockad, när han får höra talas om den nedlagda anmälan som han tidigare inte har hört talas om.
– Så jag skulle ha hotat Micke och Sara, säger han häpet. Det är ju fruktansvärt! Då måste man ju undra hur i all världen Maggan vågade lämna barnen till oss när hon behövde barnvakt.
Han är tyst en lång stund.
– Och hon som har haft mig till skydd hela tiden, säger han besviket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar