söndag 5 juni 2011

Sanningen om Gömda, kapitel 33




Kapitel 33

Kriminalinspektör Thorsten Carlsson var den som skötte förhören med de inblandade i misshandeln av Mia. Han var erfaren som få och hade arbetat hela sitt yrkesverksamma liv på polisstationen i Oxelösund, när han för sex år sedan gick i pension efter 41 års tjänstgöring. Det han inte vet om Oxelösund och dess invånare är följaktligen inte värt att veta. Som pensionär lider han av att kollegorna får allt sämre resurser.
– Det är tråkigt med neddragningar. Både polisen och posten försvinner. Vi var 19 poliser på stationen när jag började där 1962, säger han. Sedan kom förstatligandet 1965, då blev vi bara 13 kvar. I dag tror jag att vi har en enda polis i Oxelösund. Thorsten Carlsson har inte läst Gömda. Han vet emellertid att han under annat namn figurerar i boken. Hans fru och många andra har läst den och han får ofta frågan om vad som verkligen hände.
– Man kan inte påstå att det var exceptionellt bråkigt här i stan på den tiden, säger han. Och man kan inte säga att flyktingförläggningen medförde särskilt mycket bekymmer heller.
Något gäng kriminella araber som sedan 20 år håller hela Oxelösund i skräck har Thorsten Carlsson aldrig hört talas om.
– Visst förekom saker på flyktingförläggningen som vi normalt inte var vana vid, säger han. Men jag tycker faktiskt inte att det var så fruktansvärt.
I Gömda står att Osama och hans kompisar skulle ha krossat inredningen i Mias hus och slagit sönder alla hennes fönster på Höjdgatan med slägga. Där står också att socialtjänsten skulle ha försett alla fönster på bottenvåningen med smidda järngaller och byggt skyddsrum i källaren. Under tiden fick Mia och familjen tillbringa tolv dagar på socialtjänstens bekostnad i en stuga i Tomelilla.
- Det där har jag aldrig hört talas om, säger Thorsten Carlsson.
Fallet Mia tycks över huvud taget inte ha lämnat några oförglömliga spår hos honom.
– Jag har ju förhört flickan, säger han. Men jag har inget minne av att hon skulle ha varit sönderslagen eller på annat sätt speciellt misshandlad. Åtminstone inte när jag träffade henne. Vi inom polisen hade heller ingen del i att familjen gömdes undan. Och vi har naturligtvis aldrig påstått att vi inte kunde skydda dem.

Misshandeln av Mia inträffade på kvällen den 10 november 1987. Thorsten Carlsson förhörde henne morgonen därpå och uppmanade henne att omgående skaffa läkarintyg. Hon inkom till vårdcentralen klockan 10.35 samma dag i, som det heter, gott allmäntillstånd. 

Inga kommentarer: